tisdag 30 april 2013

Om att komma ut. Och att gömma sig igen.

Det blir tydligen inget bloggande här. Maja ligger och sover tätt intill mig dagtid och resten av tiden går åt till det vardagliga och åt att jubla över alla framsteg hon gör. Bloggen, som var min livlina, kommer alltför långt ner på listan för att hinnas med. Så jag kommer att säga hej då till er alla så länge och när jag känner att tiden finns så kommer jag tillbaka. Fast inte här.

Som ni ser så är bloggen i stort sett rensad. Den är inte raderad, bara flyttad till en låst blogg istället. För någon vecka sen hade jag en kontrovers med en närstående. Sättet som mina ord och handlingar förvrängdes för att passa den personens behov och agenda gjorde mig oerhört ledsen och även rädd. Om fel person kommer hit och läser mina innersta tankar och gör likadant. Vad händer då? Är jag beredd att slåss emot någon som missuppfattar med vilje eller som verkligen inte vill förstå. Jag är nog inte det. Jag vill inte dela med mig av mina innersta sorger och det som gjort så inihelvetejävla ont till någon som kanske är anonym eller som finns i min närhet och som utnyttjar detta på fel sätt. Därför har jag alltså flyttat min historia. Tyvärr.

Några enstaka inlägg finns kvar. Det finns även två nya inlägg som var viktiga för mig att skriva och låta ligga kvar. Kanske kommer det några inlägg till om jag får tid som jag har menat skriv länge och som jag borde få finnas i offentligheten. Jag kollar till bloggen med jämna mellanrum, inte minst för att det fortfarande finns några fina flickor kvar i min läslista, några som har fått sina önskebarn och andra som fortfarande längtar. Jag hänger kvar hos er i bloggvärlden även om jag slutar själv för tillfället.

12 kommentarer:

  1. Hej Jenny!
    Jag vill bara lämna ett litet avtryck och säga tack. Hittade din blogg för några veckor sedan och har sträckläst alla inlägg från början till slut. Jag känner igen mig i väldigt mycket av det du skriver, är mitt i IVF-svängen med allt det innebär, och det har varit en tröst att läsa. Är glad att det blev ett lyckligt slut!
    Kramar från en göteborgstjej

    SvaraRadera
  2. Näe, ibland gör den inte det! För du hade kunnat lura mig, helt klart! Fin du är! Och vad underbart att veta att det gick bra, att krigen tog slut, annars hade jag inte stått ut med tanken på smärtan bakom det där leendet.

    Ska strax maila dig!

    Trist med bloggen men jag förstår dig så väl, har de tankarna själv när jag väl sitter där en dag. Vill inte att bloggen ska hittas och läsas av vem som helst om några år, faktiskt. Men vi ses (hoppas jag) i en annan bloggvärld då. Ser fram emot det!

    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kramar!

      (ska svara på mailen oxå :-))

      Radera
  3. Ni är skitfina. Jag saknar dig. Puss. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja mä! Du har sett mitt sms?

      Radera
  4. Så tråkigt att du ska behöva flytta inlägg till en låst blogg. Men jag förstår att du gör det, man ska skydda sig mot elakheter. Och jag upphör nog aldrig att förvånas över hur märkliga en del människor är, en del måste tydligen "trycka till" andra för att själva må bra och en del kan tydligen inte ens försöka förstå andra, trist som tusan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. nä, visst är det konstigt. att lyssna som är så lätt kan vara så svårt...

      Radera
  5. Sitter på tåget hem o försöker dölja tårarna för mina medresenärer! Är så glad att ditt krig är slut och så mycket kan flyttas till det förflutna. Ska förresten tillbringa en vecka i malmö i början av juli. Om du är i krokarna, ska vi ses i verkligheten då? Kramar!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :-)

      Gärna! Är dock rätt immobil (är det ett ord egentligen?! ;-) för tilfället bara men det kanske löser sig framåt sommaren annars kommer jag att åka upp till Tokholm så fort jag blir mobilare och då kanske om inte förr? Vi hörs på fejjan :-)

      Kramar!

      Radera
  6. Tänk... jag saknar dig i etern!!!

    Kram JVJK

    SvaraRadera
    Svar
    1. :-)

      Vi får pussas irl istället!

      Kramar!

      Radera